Multisport

Förmodligen det roligaste som finns att fotografera enligt mig. Kombinationen av att försöka följa lagets framfart och förutspå deras färdväg med att själv ta sig dit och hitta bra fotoplatser. Läs gärna mina erfarenheter och ”Race story” från Expedition Africa 2014 längre ned på sidan.

Varför skall ni anlita mig som er multisportfotograf?
Förutom att jag tar bra bilder så har jag andra kompetenser som gör att jag passar som multisportfotograf.

För de tävlande lagen så är en stor del av tävlingen att få logistiken att fungera. Rätt grejor skall med till tävlingen, grejorna skall monteras ihop och testas, saker skall packas i rätt lådor, rätt grejor skall packas i ryggsäckarna osv. För mig som fotograf är det likadant. Jag är mycket noggrann i mina förberedelser och är van att agera ensam och navigera efter kartor. Min bakgrund som officer gör att jag är van att ta mig fram i naturen och har överlevnadsutbildning i ”svensk” miljö, öken och djungel. Ni som anlitar mig behöver alltså inte ta någon som helst hänsyn till mig och kan lita på att jag tar mig till fina och unika platser utefter banan. Dessutom så hjälper jag till med era förberedelser och är support både innan och efter tävlingen. Givetvis så fotograferar jag hela tiden.

Om ni önskar så uppdaterar jag bloggar m.m. med både bilder och text så att anhöriga och sponsorer kan följa er framfart. Sponsorer gillar ofta att synas i sociala medier och att ha med en fotograf som tex taggar inlägg med deras #hashtag eller länkar till deras hemsida, vilket kan göra det lättare för er att få sponsorer.
Jag gör även korta videoklipp där jag intervjuvar er under tävlingen vilket är roligt både för anhöriga och er efter tävlingen.

Vad kostar det att anlita mig att fotografera multisport och vad ingår?

Kostanden varierar beroende på hur lång tävlingen är, var i världen tävlingen är förlagd samt hur lång tid totalt jag är bortrest. Exakta arvodet bestäms inför varje tävling.

Det som alltid ingår är:

  • Jag hjälper er med alla tänkbara förberedelser innan och efter tävlingen. Det kan vara att köra och handla mat, hämta och bära utrustning m.m. Se mig som en extra lagmedlem som dessutom levererar bra bilder och video.
  • Jag fotograferar från det vi träffas för avresa till vi skiljs efter hemresan. Alla bilder och redigering ingår.
  • Jag uppdaterar era sociala medier, bloggar, hemsidor etc. under er tävling så era anhöriga kan följa er. Dessutom framför jag hälsningar från dem till er under tävlingen.
  • Jag levererar bilder i två olika format. Ett anpassat för webb och digitala plattformar och ett som är anpassat för tryck.

Ni betalar/fixar:

  • Resa till och från tävlingen. Jag åker gärna med er.
  • Boende innan, under och efter tävlingen. Arrangören brukar nästan alltid erbjuda Media gratis boende, annars bor jag med er om ni vill det.
  • Arvode per tävlingsdag: 2500kr.
  • Arvode per icke tävlingsdag: Beroende på tävling och reslängd.

Givetvis kan ovanstående förhandlas beroende på vad ni önskar skall ingå. Ni kanske bara vill ha någon som fotograferar själva tävlingen och har någon annan som stöttar er innan och efter. Då får ni ett pris för det.

Kontakta mig på info@mw-fotograf.se eller nedan:

Multisport Expedition Africa Martin Westerstrand

 

Expedition Africa

Snart fem månader har gått sedan jag kom hem från Sydafrika och jag hade många starka intryck med mig. Sen kom verkligheten ikapp mig med mycket jobb och flytt från Karlskrona till Kalmar. Jag gjorde flera inlägg på två olika bloggar under själva resan men jag har länge tänkt göra en uppdatering på min egen sida. Ni som läst de inläggen kommer känna igen en del. En text som beskriver hur jag upplevde hela resan samt en massa bilder förstås. Inte nödvändigtvis de bästa bilderna utan bilder som får mig att kastas tillbaka till känslan vid just det tillfället. Som ni vet så är det just det som är charmen med bilder. Det behöver inte vara den tekniskt bästa bilden som gör att man känner vissa känslor. Här kommer min ”race story”

Bilderna finns i högupplöst format så klicka gärna på dem så öppnas de i ett nytt fönster. Välj sedan ”full size”

Inledning

I februari i år så blev det klart att jag skulle följa ett multisportlag i Sydafrika. Inte bara fotografera utan även vara behjälplig under deras förberedelser och efter tävlingen. Det kunde vara att köra bilen, hämta grejor, handla mat m.m. Själva fotouppdraget var utmanande på ett helt annat sätt än vid ”vanlig” fotografering. Vid tex. bröllopsfoto så har jag rekat flera olika platser för fotografering, lämpliga för både regn och solsken. Jag vet vilka grundposer jag ska ta och sedan improviserar jag resten. Utrustningen har jag i bilen nära fotograferingsplatsen och jag behöver ingen annan utrustning än mina fotoprylar. När jag är klar med fotograferingen så åker jag hem och läser in bilderna i datorn. Att täcka ett sådant här event är helt tvärt om. Jag har ingen aning om platserna för fotograferingarna, allt är hemligt fram till starten. Jag måste vara beredd att ta bilder samt skydda min utrustning i alla väder. Jag har mycket mindre möjligheter att styra motiven för att ta bra bilder, allt måste improviseras på plats. Platserna för fotograferingarna kan vara timmar av promenad från närmaste väg och jag måste göra bedömningen av vilken utrustning som behövs när vi är framme, samtidigt som jag inte vill bära för tungt. Väskans utrymme skall fyllas med utrustning, mat och extrakläder. Att hitta rätt balans av dessa tre storheter blir en utmaning. Efter fotograferingen så kan det bli bil till nästa plats där jag övernattar i tält. I tältet redigerar jag bilderna på min iPad för att sedan göra kortare inlägg på bloggen, Facebook och Instagram så att ni hemma i Sverige kan följa lagets framfart

Tävlingen pågick i ca 6 dagar och sträckte sig över 50mil i svårframkomlig terräng. Distansen var indelad i olika etapper med sk Transition areas(TA) mellan. Etapperna bestod i paddling, trekking, repellering, canyoning(en ravin med ett vattendrag som skulle följas en lång sträcka), cykling, paddling, trekking och sist cykling. Vid varje TA fanns möjlighet till att fylla på vatten, plåstra om skador och på vissa även duscha, sova, köpa mat m.m.

Innan avresa

Det var inte helt lätt att packa för en sådan här resa. Att flyga nuförtiden innebär alltid en begränsning i mängden bagage man får ha med sig. Min begränsning var 32kg så jag hade det rätt så lugnt på den fronten. Laget skulle dessutom packa mitt tält så jag slapp fixa ett sådant. Packa kläderna var ganska lätt och trots att det var vinter där nere så var det inte speciellt kallt. På nätterna kunde det krypa ned mot ca 5 plus och det gjorde att jag tog med mig ett underställ, skalbyxor och jacka samt mössa. Jag misstänkte att det kunde bli en del sitta still och vänta och det blev det, framför allt natten i ravinen. Förutom den natten så använde jag understället då jag sov på hotell. Ja du läste rätt. På de fantastiska ställena vi bodde på så var det inte anpassat för turister på vintern. Dvs ingen värme fanns tillgänglig. Bara AC. Så det blev att sova med kläderna på 😀

mw-fotograf-EA-9533

Bilden visar i början av packningen. Jag gillar att lägga upp allt för att få en överblick.

Fotoutrustningen var svårare och det slutade med att jag tog med mig ganska mycket och valde bort prylar när jag var på plats. I huvudsak använde jag följande:

  • Canon EOS 5d mkIII, med batterigrepp
  • Canon EOS 6d, med batterigrepp
  • Canon EF 17-40, f4 L
  • Canon EF 24-70, f2.8 L
  • Canon EF 70-200, f2.8 L IS II
  • Canon EF Extender 2x III
  • Canon EX 600RT med tillhörande RF-sändare

Förutom ovanstående så hade jag med mig ett EF 85 f1.2 L och ett EF 50 f1,4. Dessa använde jag inte så speciellt mycket under själva tävlingen. Packade även ett lättviktsstativ, putsdukar, dubbla batteriladdare, 4 extra kamerabatterier, 8 extra blixtbatterier, regnskydd, fjärrutlösare, minneskort, ND-filter, polfilter, bärbar dator, dubbla minneskortsläsare, USB-minnen, extern hårddisk för backup, iPad, iPad-hållare för bil(för navigering), billaddare, reseadapter, fördelardosa, ficklampa, kniv, kompass, termos, powerbars, sovsäck m.m.

För att få med mig allt detta så hade jag en grymt stor väska som rymde allt utom kameraprylarna, som jag vägrar checka in på flyget. Kameraprylarna hade jag i en Think Tank Streetwalker Harddrive.

StreetWalker-HardDrive-4

En grymt bra väska som rymmer allt det viktigaste. Däremot så är den inte optimal att bära långt. Jag maxlastade den förstås och jag märkte ganska snabbt att det inte skulle fungera speciellt bra att bära den allt för långa sträckor. Men det var inte tanken heller. Den skulle transportera mina prylar när jag inte skulle använda dem. Under själva tävlingen använde jag en alldeles ny väska som inte ännu fanns på den svenska marknaden. Think Tank gör superbra väskor och jag har flera av dem men ingen som riktigt passar när man vill både ha med sig kameraprylar, lite kläder, förstärkningskost och vatten. Av en slump så fick jag se att deras dotterbolag i USA skulle släppa en väska som eventuellt skulle passa perfekt. Jag kontaktade Mindshift Gear och lyckades få tag en väska som jag kunde använda i Afrika. Den var visserligen i minsta laget både gällande mängden kameraprylar och övrigt som kunde packas men den hade ändå allt. Väskan heter Rotation 180 Panorama

rotation-180-panorama-w-lenses-large_grande

Den har en smart funktion att man kan rotera fram en mindre ”midjeväska” som innehåller den utrustningen man lätt vill komma åt. Då slipper man ta av väskan varje gång man behöver ta fram kameran eller byta objektiv. I de övre facken så har man annan utrustning som extra kläder etc. Den har även en stativhållare som är placerad i mitten på ryggsäcken. Det är grymt viktigt. Många andra väskor har stativhållaren på sidan om väskan och det fungerar om du ska gå från bilen in i studion… Men att gå långa sträckor med så snedbelastad ryggsäck går inte. Därför var det superbra att denna väskan hade hållaren centrerad. Se länken ovanför bilden för mer detaljer. Väskan passar även perfekt för fotointresserade småbarnsföräldrar. Man rymmer lite extra blöjor, våtservetter och ett mellanmål utan problem. Eftersom jag alltid tar med mig för mycket prylar så blev mitt sätt att ha extra objektiv, iPad, batterier och minneskort i ”midjeväskan” och extrakläder, mat m.m. i de andra facken. Kamerahusen hade jag ett runt halsen och det andra i en Think Tank Digital Holster 50

Digital-Holster-50-V20-1

Den är perfekt när man vill skydda kameran men vill ha den helt färdig för att snabbt kunna ta fram och fotografera. Jag kunde ha min kamera med batterigrepp och ett EF 70-200 med motljusskydd monterat utan problem. Väskan har en kraftig ”flik” på baksidan som gör att du kan stoppa den i ett bälte och bära den vid höften. Jag använde den på midjebandet på min Rotation 180 Panorama. Den passade inte perfekt men det funkade bra ändå. Även att rotera fram midjeväskan fungerade, Holster hamnade bara på andra sidan… 😀 Om jag inte skulle gå så långt så hade jag en kamera runt halsen och den andra i handen. Det funkade också rätt bra.

Resan ned

Det är långt till Sydafrika. Jättelångt! För mig började resan från Ronneby och på Arlanda mötte jag upp Magnus, Henrik och Peter. Tre glada killar som jag aldrig mött tidigare. Jag hade pratat med Magnus i telefon ett par gånger men det var allt. Det var lite speciellt eftersom jag skulle bo med dessa i nästan två veckor förutom den tiden de var ute på banan. Men de var lättsamma att ha att göra med så det kändes bra direkt.

mw-fotograf-EA-2263

Efter de sagt hej till mig så gjorde de klart att min väska skulle fyllas till bristningsgränsen. De hade haft svårt att få plats med allt sitt och ville nyttja mina kilon som jag hade kvar. Inga problem för mig. Ehhh, just det. Vi lämnade ditt tält hemma också… Tack för det. 😉 Som tur var så behövdes det aldrig och jag hade kunnat sova i bilen om det hade behövts.

Från Arlanda åkte vi till Dubai(ca 7 timmar om jag minns rätt) där vi skulle övernatta och åka vidare på morgonen. Ida, som jag heller aldrig träffat, skulle landa ca en timme efter oss. Hon kom från en resa i Kroatien. Här började första äventyret. Vi fick inte tag i Ida. Hennes telefon var avstängd och vi kunde inte hitta henne i terminalen. Terminalen i sig var väldigt stor men hon visste att vi skulle bo på ett hotell där. Men det var inte helt enkelt att hitta hotellet och vi började känna oss lite oroliga. Hade hon glömt telefonen på flyget, hade batteriet tagit slut, hade hon missat något och åkt till en annan terminal? Vi spred ut oss över hela terminalen där min uppgift var att bevaka mitten medan de andra gick runt och letade. Vi alla skickade sms och provade att ringa henne med det gick inte. Till slut testade jag skicka meddelande på Facebook och efter en stund fick jag svar. Hon hade letat upp ett internetcafe och loggat in på Facebook. Smart tänkt. Samtidigt lite tur att jag aktiverat roaming på telefonen för få internet i telefonen. Om jag inte gjort det hade jag inte fått hennes meddelanden. Vi lyckades få henne att förstå var hon skulle åka och av en ren slump så fick jag syn på henne efter hon kommit upp från en rulltrappa, trots att jag bara sett henne på bild.

mw-fotograf-EA-2273

Här är vi äntligen återsamlade 😀

Nästa morgon flög vi vidare mot Durban, en flygresa på dryga 8 timmar. Väl framme så väntade en bilresa ned mot Port Edwards innan vi kunde slappna av. Men innan avfärd så skaffade vi det viktigaste på hela resan. En möjlighet till kontakt med världen hemma. Ett 3G-simkort 😀 Jag köpte ett kort till min iPad som jag kunde dela ut uppkopplingen på så att laget kunde ha kontakt med de hemma innan start samtidigt som jag kunde blogga under hela tävlingen.

mw-fotograf-EA-2289En stor hyrbil är ett måste och den fylldes till max. Jag var förare och skulle ta mig an utmaningen att köra på vänster sida. Som tur är så har jag varit med jobbet en del på de brittiska öarna så det var inte första gången jag körde på fel sida. Men Magnus fick agera andraförare vars uppgift var att navigera och påminna mig om jag skulle falla tillbaka i gamla vanor. Det tog ca en dag innan jag var helt inne i vänstertrafiken.

På plats!

När vi äntligen kom fram så väntade en fin ”resort” precis vid havet.

mw-fotograf-EA-2305

Tyvärr kunde vi bara anta att vi var nära vattnet pga ljudet från vågorna. Det blir nämligen kolsvart på nätterna i Afrika. Laget började direkt att montera cyklarna och kontrollera utrustningen. Som ni ser så står mitt stativ på kylskåpet med min iPhone på. Jag gjorde ett par Time-lapsefilmer under deras förberedelser. Här är en av dem!

mw-fotograf-EA-2310 mw-fotograf-EA-2311 mw-fotograf-EA-2314 mw-fotograf-EA-2341

mw-fotograf-EA-9666

Förberedelserna fortsatte dagen efter och hela vägen fram till startskottet. Jag fick känslan att man inte kunde ha för mycket tid till förberedelser.

Innan vi reste ned så kontaktade ett annat lag oss och ville att jag skulle fotografera även dem. Det var Team Outnorth Adventure. De kom ned en dag efter oss och hade därför kortare förberedelsetid innan start men jag upplevde inte att det var några problem för dem iallafall.

mw-fotograf-EA-2561 mw-fotograf-EA-2421

Dessutom blev packningen upphackad pga flera olika schemalagda grejor. Tex Race briefing:

mw-fotograf-EA-2385

Lite kul att ha en egen stol med sitt namn på, längst fram i salen. Intill mannen i grön skjorta så ser ni min rotation 180 Panorama och delar av min kamera. Mannen i grön skjorta är Andreas Strand. En före detta multisportare som numera fotograferar tävlingarna istället. En mycket kompetent fotograf och oerhört hjälpsam. Han hjälpte mig både innan och under tävlingen, vilket var värt väldigt mycket.

mw-fotograf-EA-0296

equipment check(så alla har rätt utrustning för att klara alla moment):

mw-fotograf-EA-2567

samt ett community project. En välgörenhetsgrej där lagen skulle lära ett skolbarn att paddla.

mw-fotograf-EA-2491

Cinnober var förstås med på allt ovanstående också och jag fotograferade så mycket jag hann med.

mw-fotograf-EA-2544

De första dagarna bodde jag tillsammans med Cinnober men sen flyttade jag till en egen bungalow. Jag trivdes superbra med laget men det var samtidigt lite skönt att få lite egen yta. Att lägga upp all utrustning, ladda batterier, packa om väskor m.m. Utan att vara i vägen för laget eller risk att tappa bort egen utrusning i mängden prylar som var i deras bungalow.

mw-fotograf-EA-2545

Trots eget boende så hängde jag mest med laget iallafall. Min uppgift var att fotografera dem så det var förstås en anledning, men även för att de var så sjukt trevliga och inte minst pga att mästerkocken Henrik lagade så grym mat 😀

Under förberedelserna så testade Cinnober hur det var att paddla ut från stranden, ovetandes att det var det första momentet i tävlingen. Det var nog en viktig träning så här i efterhand.

mw-fotograf-EA-9718

Man säger ibland att en bild säger mer en tusen ord. På väg ned till träningen så kunde jag känna av en viss nervositet inför paddlingen. Ovanstående bild visualiserar det väldigt bra tycker jag. Bilden är tagen precis innan laget ger sig ut för första gången och jag kan sätta mig in i hur Ida känner sig.

mw-fotograf-EA-9736 mw-fotograf-EA-9735

mw-fotograf-EA-9976

mw-fotograf-EA-9987

Bilderna från stranden är i huvudsak tagna med min 5D och 70-200. Ibland med 2x Extendern på. Extendern gör att bilderna inte får riktigt samma skärpa som utan men samtidigt får jag dubbla brännvidden. Jag hade tanken på att köpa mig ett längre teleobjektiv men någonstans fick jag göra avvägningen att inte bära på allt för mycket prylar. En extender väger knapp något och tar minimal plats i väskan samtidigt som den dubblar brännvidden. En rimlig kompromiss i detta fall.

mw-fotograf-EA-0127 mw-fotograf-EA-0095 mw-fotograf-EA-0070 mw-fotograf-EA-0033 mw-fotograf-EA-0229

Innan start

Att genomföra ett race som detta kräver otroligt mycket förberedelser. Förutom det man gör på hemmaplan som träning och val av utrustning så måste allt testas och anpassas när man kommer ned. Kvällen innan starten så får lagen ut vad de olika etapperna innebär och i detta race, två lådor. Dessa lådor skall packas med olika utrustningar beroende på var man får tillgång till lådan. Man ska även lägga i mat m.m. i lådan för att orka hela racet. Att bära på allt hela vägen fungerar inte. Laget måste då planera hur lång tid de tror det tar mellan de olika etapperna så de lägger i rätt mängd mat, dryck, batterier, m.m. Tex så kan en felnavigering göra att man inte hinner fram i tid så det blir en extra natt på sträckan. Då kan batterierna ta slut, och det blir riktigt mörkt på natten…

mw-fotograf-EA-2350

Mat som skulle fördelas och packas i lådorna.

mw-fotograf-EA-2614 mw-fotograf-EA-2604

För media så hade arrangören en speciell briefing där de hade gjort fantastiska förberedelser. Kartor över området där lämpliga fotoplatser var utmärkta, tips på var vägarna var lämpliga att köra på med vanliga bilar och där de inte var det, var man kunde övernatta m.m. Mycket bra genomgång.

mw-fotograf-EA-1294 mw-fotograf-EA-0294

Heidi och Stephan hade verkligen tänkt till för att göra det bra för media att följa tävlingen. Alla lag hade GPS-trackers som skickade deras position via mobilnätet. Ett fantastiskt hjälpmedel och jag fattar inte hur man ska kunna möta laget mitt ute på banan utan dessa. Om inte banan är gjord så att det bara finns ett fåtal vägar att ta. Problemet var dock att i vildmarken så kunde det saknas både GPS och mobil-täckning. Mer om det problemet senare. Här gjorde de klart att det var olämpligt att som turist att åka ensam i bil eller röra sig ute i vildmarken, speciellt i mörkret. Vi var ganska många på mediabriefingen, ca 10-12 st, men så här i efterhand så kanske det var 4 inklusive mig som var fotografer till yrket. Några av oss hade hyrbilar så vi gick ihop så vi minst blev två i varje bil. Egentligen är jag emot det eftersom jag vill ha 100% handlingsfrihet när jag väljer när och var jag ska möta upp mina två lag. Men det fick inte bekosta min säkerhet. Lisa, en före detta multisportare, åkte med mig. Hennes uppgift var att skriva artiklar åt arrangören gällande alla lag. Det funkade bättre än jag väntat mig och trots att jag var ganska rättfram med mina intentioner att följa mina lag så gnällde hon inte en enda gång. Men man hade lite dåligt samvete när man suttit på ett ställe i några timmar utan att mitt lag kört förbi. Som tur var så kom andra lag förbi som hon kunde intervjua. Hon var från Johannesburg så det var också en trygghet att ha med en som inte är turist på samma sätt.

Jag packade i princip all min utrustning och förvarade den i bilen. Det kändes förstås inte helt säkert alltid att lämna bilen med utrustning kvar men jag hade inte så mycket till val. Att vara relativt snabb och kunna gå långt var viktigt, speciellt i början av tävlingen då jag inte kunde nå alla platser med bil. Sen blev det så att jag bar allt av större värde ändå. Bägge husen, de flesta objektiven och min iPad. Datorn och ett eller två objektiv låg kvar i bilen. Det värsta som kunde hända var att jag blev av med de grejorna men jag kunde ändå lösa resten av tävlingen med de grejor jag bar på.

Start!

Stämningen på stranden var ”nervös-fnittrig”. Dvs stundtals uppsluppen med glada miner och skratt medan nästa sekund var gravallvarlig och seriös.

mw-fotograf-EA-2645 mw-fotograf-EA-2644

Morgonen var fantastisk men vågorna var högre än tidigare dagar. Men när startskottet gick så rusade 160 deltagare ner i vattnet för att besätta 80 kanoter och trotsa havets naturkrafter. Några lyckades bra och några mindre bra…

mw-fotograf-EA-2700 mw-fotograf-EA-2689

De svenska lagen lyckades bra och kom ut relativt enkelt. Förutom ”mina” två lag så var lag Silva också från Sverige. De kom dessutom tvåa i tävlingen 😀

mw-fotograf-EA-0486 mw-fotograf-EA-0467 mw-fotograf-EA-0453 mw-fotograf-EA-0451

Paddlingen följde sedan kusten söderut mot en flod där lagen skulle paddla uppför ett par km.

mw-fotograf-EA-2715

mw-fotograf-EA-0603

mw-fotograf-EA-0608

Lag Silva

mw-fotograf-EA-0650

mw-fotograf-EA-0677 mw-fotograf-EA-0683

Alla tre svenska lag låg topp 10 när de växlade från paddling till trekking. Jag hann tyvärr inte upp och möta dem vid växlingen då jag ville ta lite bilder från en bro. Det var ofta så, att man fick prioritera var man trodde att man skulle få den bästa bilden och acceptera att man inte kunde hinna med allt. Trots att jag körde som en tok och sedan joggade med all utrustning i 40 minuter så missade jag bägge mina lag. Mycket frustrerande. Lagen fortsatte trekkingen uppe på bergsidan av floden för att sedan komma tillbaka samma väg och paddla ned igen. Jag, Lisa och Bruce(arrangörens egna fotograf) gick upp efter floden för att möta lagen. En trekking som påminde om det ”canyoning” som lagen skulle göra senare fast deras var mycket värre. Hoppandes mellan stenar för att inte bli blöt.

mw-fotograf-EA-2728

mw-fotograf-EA-0719Bruce, en av de skönaste killar jag mött, hade sitt eget sätt att kolla om lagen var i närheten. Någon form av stridsrop gjorde han med jämna mellanrum.

mw-fotograf-EA-2735

Under tiden tog jag en välbehövlig kopp kaffe! Termos får man inte glömma! Här ser ni min rotation 180 panorama och den blåa slangen på höger axelrem. Den kommer från en 1,5 liters camelbak med vatten. Väskan har en förberedd ficka för det. Som ni kanske ser så har jag Cinnobers tröja på mig och det är av den enkla anledningen att jag var sponsrad av deras sponsorer också. Främst från Merrell som gav mig skor och av Lifeproof som gav mig vattentäta skal till min iPhone och iPad.

mw-fotograf-EA-0729

Efter ett par timmar fick Bruce svar på sina stridsrop och topplagen började närma sig. Seagate och Silva i topp.

mw-fotograf-EA-0755 mw-fotograf-EA-0759

Men inte långt efter kom nästa svenska lag, Cinnober. De låg då på en 7:e plats, en plats de höll väldigt långt in i tävlingen.

mw-fotograf-EA-2753 mw-fotograf-EA-2755

Idel glada miner. Outnorth hade tyvärr missat en kontroll uppe på kanten och fick vända tillbaka. De tappade ca en timme på det. Under tiden vi satt och väntade på lagen så fick vi veta att det fanns ett par lag som fortfarande inte tagit sig ut från stranden, vid starten. Jag minns att jag tänkte: hur kan man ens vilja fortsätta efter en sådan start. Man är ju helt körd i tävlingen. Ganska snart därefter så insåg jag att den timmen eller två de tappat i starten har egentligen ingen betydelse i slutändan. Kanske för topp 5-lagen men för resten av placeringarna kan det skifta lika fort åt andra hållet.

Efter trekkingen blev det en kort paddling som följdes av en superlång trekking.

mw-fotograf-EA-0796

Här ser vi Outnorth som precis bytt från paddling till trekking. Efter halva sträckan så är det ett repelleringsmoment.

mw-fotograf-EA-0781

Cinnober på väg mot repelleringen

mw-fotograf-EA-2807

Det fanns bara två rep så hade man otur så blev momentet en flaskhals för att komma vidare. Vissa tog tillfället i akt att pyssla om sig själva lite och kanske sova en stund.

mw-fotograf-EA-2791 mw-fotograf-EA-0898

mw-fotograf-EA-

Trekkingen fortsatte mot en ravin där lagen skulle ta sig ned och sedan fortsätta i botten hela vägen fram till nästa kontroll och till slut en TA.

mw-fotograf-EA-0935

Cinnober på väg mot ravinen. Att stanna för att äta eller vila är något man bara gör i undantagsfall. Iallafall kort vila. Som jag förstod det så är det bättre att gå länge för att sedan vila ordentligt när man väl stannar. Främst för att det tar en stund för kroppen att komma igång efter en vila. Minst en i varje lag hade stora problem med fötterna och de beskrev det som att första timmen efter ett stopp var fruktansvärd men sen domnade fötterna bort så då kunde man ånga på. Att stanna då var smärtsamt.

Navigeringen i ravinen var enkel. Man skulle ned i den och sedan följa den till man kom till kontrollen. Därefter upp på en väg och ned till en TA. Sträckan var inte allt för lång och borde kunna klaras av på några timmar. Verkligheten var annorlunda. Man kunde snabbt konstatera att mörkret gjorde att det tog dubbelt så lång tid. Topplagen klarade ravinen på 5-6 timmar dagtid medan vissa lag spenderade två nätter där nere…

mw-fotograf-EA-2927

Jag lyckades möta Cinnober när de kommer till kontrollen. Det var den natten då jag behövde alla kläder jag hade med mig. Kallt och rått nere i ravinen och ingen mottagning på GPS-trackern. Det gjorde att jag fick åka dit flera timmar i förväg för att inte missa dem. Jag var tillsammans med en australiensisk fotograf med danskt påbrå. En trevlig kille som hade likadana blixtrar som jag, dvs EX 600 RT. Han hade två och jag en och dessa satte vi upp tillsammans och delade på när våra lag kom gående i ravinen. Ravinen är kolsvart så blixtrarna fick jobba hårt för att lysa upp tillräckligt mycket för att få en hyfsad bild. Men jag tycker det blev rätt ok trots mörkret. Som ni ser så är vi placerade på vänstra kanten av ravinen och lagen kom gående på höger sida. Autofokus var helt otänkbart. Innan laget kom så testade jag flera olika sätt och metoden jag valde var att i förhand ställa in fokus mot en punkt, skifta till manuell fokus och behålla inställningen samt ha ett hyfsat högt bländartal, ca f5,6. Jag tog en ficklampa med ganska fokuserad spridning och lös på stenarna längre fram. Tog kameran och fokuserade med AF på stenarna och efter den hittat fokus där så växlade jag till MF. Sen fick jag ha koll på exakt var jag stod när jag ställde in fokus och vilken sten jag siktat på. Eftersom jag hade ett relativt högt bländartal samt ganska kort brännvidd så kunde jag få långt skärpedjup ändå. Ni kanske känner till ”hyperfokalavstånd” ?

mw-fotograf-EA-2993 mw-fotograf-EA-2940

På dessa bilder håller jag min externa blixt i handen, högt över huvudet. Antingen riktad nedåt för att inte få ett hård ljus direkt på motiven, eller uppåt som på den nedre bilden. Där försökte jag få med lite av träden ovanför och samtidigt skapa lite rörelse i bilden genom en något längre slutartid, som gör motivet lite oskarpt.

Hyperfokalavståndet är superbra att använda sig av när man fotograferar rörliga motiv på natten. Att få autofokusen att fungera är mycket svårt. Jag testade en del med min ficklampa för att hitta fokus och sedan ta bilden men det var svårt att hinna med när motivet rör sig. Det jag ofta gjorde var att använda manuell fokus inställd på hyperfokalavståndet för den brännvidden och bländaren. Då kunde jag strunta i fokuseringen då jag visste att allt 3 meter framför mig och till oändligheten blir skarpt. Dessutom var oftast blixtljuset den överlägset dominerande ljuskällan vilket gjorde att man fryste rörelsen trots relativt långa slutartider.

Efter ravinen följde ett cykelmoment men innan cyklingen kunde påbörjas så skulle fötter tas om hand, väskor packas om, mat, vila och kartpreparering.

mw-fotograf-EA-3177 mw-fotograf-EA-3180

mw-fotograf-EA-3063

När det var klart så kunde lagen dra vidare.

mw-fotograf-EA-3086 mw-fotograf-EA-1120 mw-fotograf-EA-1098

Det började med en sjuk stigning och Oskar i Outnorth hade problem med att cykeln stegrade sig när han satt normalt och trampade. Sen flackade det ut sig något för att sedan fortsätta mycket kuperat resten av sträckan.

mw-fotograf-EA-3980 mw-fotograf-EA-1541 mw-fotograf-EA-1500

mw-fotograf-EA-171121

Omgivningarna var fantastiska!

mw-fotograf-EA-120445

mw-fotograf-EA--2 mw-fotograf-EA-3983Här ser ni ett exempel på vägstandarden. Detta är en ”vanlig” väg på landsbygden och där jag körde mestadels när jag jagade lagen. Trots att man hade en kort sträcka till möjliga fotoplatser så kunde det ta timmar att ta sig fram. Både pga vägens yta men även på undermåliga kartor. Vägar som såg stora ut på kartorna kunde vara små och dåliga i verkligheten, och tvärt om. Vägarna som gick mellan de större byarna var bättre och motsvarar ungefär våra landsvägar i norrland. Dvs asfalt/betong, ingen belysning, ingen vägren m.m. Trots detta faktum rörde det sig folk efter vägarna dygnet runt, utan reflexer. Ofta barn utan vuxet sällskap. Bilisterna man möter kör som tokar på de smala vägarna och det var samtidigt läskigt att hålla av åt sidan eftersom du inte kunde vara helt säker på att hinna upptäcka eventuella människor i vägkanten. Det var rent av obehagligt att köra bil i mörkret.

mw-fotograf-EA-3280

Här väntar jag på Outnorth men ett annat lag passerar, med en ny lagmedlem 😉

mw-fotograf-EA-144937

Förberedelserna…

mw-fotograf-EA-1434

och resultatet.

mw-fotograf-EA-1135

Efter cyklingen kom en kort paddling men som visade sig svårare än väntat. Bägge lagen började paddla på natten och fick problem. Problem att hitta i en flod kan låta konstigt men eftersom vattenståndet var så lågt så var det ingen direkt riktning på strömmarna och de stötte i sandbankar hela tiden. Det låg dessutom tät dimma som gjorde det omöjligt att navigera visuellt och försvårade att hålla koll på den andra kanoten.

mw-fotograf-EA-1532

Här är resorten där paddlingen avslutades.

mw-fotograf-EA-3322

mw-fotograf-EA-3327Cinnober kommer in på morgonen.

mw-fotograf-EA-3480

Och Outnorth på natten. På tal om att en bild säger mer än tusen ord. Här har Outnorth precis kommit i land efter en tuff cykling och en besvärlig paddling.

Efter paddlingen var det bara två etapper kvar. En trekking och en cykling. Cinnober låg fortfarande på 7:e plats och verkade ganska ok. Peter hade ont i fötterna och Ida hade ett brutet finger och lite andra krämpor. Men vid gott humör iallafall.

mw-fotograf-EA-1568

Trekkingen gick inledningsvis efter kusten och omgivningarna var även där fantastiska.

mw-fotograf-EA-4033

Fotbollsplan med världens bästa utsikt?

Men saker och ting blir inte alltid som man tänkt sig.

mw-fotograf-EA-4058 mw-fotograf-EA-3509
mw-fotograf-EA-3518

På trekkingen, den näst sista stäckan, bryter bägge mina lag. Anledningarna är olika och ni kan läsa om deras upplevelser på deras sidor. Se länkar längre ned. För mig som fotograf och vän var det jobbigt att se. Lagen som kämpas så hårt och länge. Som utsatt sina kroppar och psyken för sådan ansträngning och inte få gå i mål. När jag gått igenom bilderna efteråt så känns det som jobbet inte är klart. Jag saknar bilderna i slutet där lagen får belöning för de omfattande förberedelserna och ansträngningarna de genomfört. Det är inte komplett. Speciellt känner jag för Cinnober eftersom jag på så kort tid kommit väl in i gruppen. Jag har följt dem från avresa till hemresa och bott tillsammans med dem. Jag har burit deras lagkläder, eller våra lagkläder. För jag kände mig som en del av laget.

mw-fotograf-EA-2775 mw-fotograf-EA-0232

Avslutningsvis

Det var inte helt självklart att jag skulle acceptera jobbet i Sydafrika. Jag hade varit och skulle vara borta mycket med mitt vanliga jobb under våren. Uppdraget gav ingen vinst till fotoföretaget och jag skulle behöva vara borta i två veckor från min familj, i ett land som inte var helt säkert. Men jag insåg tidigt att det var en fantastisk möjlighet att komma till en del av världen jag förmodligen inte kommer att se annars. Dessutom så är det alltid kul att fotografera tävlingar och speciellt multisport.

Frida J och Ida ska ha ett stort tack för att jag fick frågan att komma med. Cinnober och Outnorth för en oförglömlig upplevelse tillsammans. Men nästa gång vill jag följa er hela vägen i mål! 😉

Det största tacket ska min fru Linda ha. Jag vet hur mycket du kämpar när jag är borta. Det går inte obemärkt förbi och jag hoppas du känner mitt tack, även om jag inte alltid säger orden.

Tack baby!

Här följer lite länkar som kan vara av intresse:

Mitt bildspel som visades på banketten efter tävlingen.

Ladda gärna ned bildspelet då kvalitén försämras om man kollar via webbläsaren.

Ida driver en framgångsrik träningsblogg som ni hittar på dessa länkar:

Hemsida

Facebook

För att hitta inläggen om Afrika så får ni söker tillbaka till maj/juni -14. Det finns en kolumn till höger där man kan klicka för att komma till de månaderna. Om ni letar efter inlägg om träning eller multisport så är det bara att klicka er bakåt i tiden.

Team Outnorth Adventure har både en blogg och en facebooksida som ni hittar på dessa länkar:

Blogg

Race Story

Facebook